27.6.17

I morgon ska jag få träffa min nya psykolog. Omgång No:2 i ordningen inom psykiatrin. 

Kommer det bli bra? Vilken arbetssätt har hon? Kommer jag få nya medikamenter? Kommer jag få ångestdämpande som jag faktiskt kan ta? Kommer vi få bra kontakt? Kommer jag kunna öppna mig tillräckligt för henne för att det ska hjälpa mig må bättre? Frågorna är många. 

Påväg till fritids håller jag och Hanna varandra i handen. Jag går som i en bubbla, hör ljuden från bilarna som ett dovt brus, det är som att mitt huvud är isolerat. "Gud! Jag vill bara sätta mig ner. Jag orkar inte mer!" utbrister jag. Hanna klappar mig tröstande på armen. "Snart mamma är vi framme, då får du sätta dig och vila. Det finns en mjuk soffa på Vintergatan. Snart får du sätta dig." Vi fortsätter gå, för livet fortsätter ju.


"Snart får du sätta dig." För mig känns det som om det där snart aldrig kommer. Jag skulle verkligen, verkligen behöva sätta mig ner i den där mjuka soffan. På riktigt. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Lämna gärna ett spår efter dig..