Jag lämnar er nu. En stund.

Efter att jag gått ut med på sociala medier till mina vänner att jag kommer försvinna en stund, och med en stund menar jag tills jag har kontroll igen (det kan innebära tre dagar eller tre månader, vem fan vet?!) så fick jag galet mycket fin respons. 

Den här var dock bland det finaste av fina och jag vill verkligen dela med mig. Jag grät en lång stund efter jag fått meddelandet och kände verkligen hur min vän, trots att hon själv inte innehar samma problematik som jag, kunde förstå. Att ha folk runt omkring som verkligen förstår en är få förunnat när det kommer till vad jag brottas med, så.. 

"Dn här tog mit typ 3 minuter att skriva. Du var on top of my mind och jag har ingen ANING om hur det är att vara du och hur det ter sig att ha din superkraft att "falla" med sjukt jobbiga tankar/känslor och sedan resa sig. Igen och igen. Du är helt amazing! . Men det bara RANN ut en massa ord, som egentligen är "snyggare" med tempot/kompet jag har i huvudet men nu får du bara texten. Massa orkankramar från mig"

Älskling, 

försök inte nå mig

Ta inget personligt

Men jag är out of my mind

Stormarna sliter

för hårt inuti mig

Har ingen kontroll

Ringer du, brister jag

Jag håller ihop

Jag klarar det här

Tack att du finns

På avstånd är du nära

Jag måste rida ut

orkanen som drar mig

bort mot skogen

Jag måste gå själv

Genom dunkla natten

Vet att din hand är nära mitt hjärta

Fast jag bett dig vänta, en liten stund

Du ger mig kraft

Fattar inte att jag klara'rt

Men Snart är jag nära

Ser vattnet framför mig

Kanske vågar jag hoppas nu

Att jag vinner.. som varje gång förut

Nu är jag framme

Vattnet har stillats

Månen är uppe

Gör mig lugn igen

Jag andas in luft

Känner mig fri

Tar upp telefonen

Säger: hej, här är jag. jag är hemma igen.