Men vafan? Allvarligt??
Jag ville typ köra in bilen i en bergvägg för att ungarna bråkade om en ballongjävel i baksätet.
Impulsiviteten är det inget fel på när Monstret är på besök.
En liten tablett.
Det funkar inte.
Sen är den nedåtgående spiralen igång.
"Jag kan inte ta hand om mina barn. Jag kan inte behärska min ilska. Jag sätter S i skiten för att han inte kan jobba. Jag är så jävla rutten för att jag skriker på mina barn och för att jag tänker hemska tankar. Jag är en usel mamma."
Och så jävla vidare.
En missad tablett.
Barnen gör inget annorlunda. Barnen gör som barn gör i ett och treårsåldern.
Det är jag. Det är jag som är oförmögen att tänka klart och handla utifrån det jag lärt mig.
Jag försöker andas. För andas kan jag. Det hjälper inte. Inte just nu.
Det bara funkar inte.
Även fast jag inget hellre vill.
Då blir jag frustrerad, rädd, arg och besviken på mig själv för det också.
Slå på mig själv är jag ju jävligt bra på, hade bara glömt hur bra jag var på det eftersom det var så länge sen.
Har man en gång lärt sig cykla liksom.
En liten tablett. En liten tablett på 50 mg. Tre dagar som Monster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett spår efter dig..