Efter att ha träffat Heliga Birgitta idag och packat ryggsäcken med en
hel massa klokheter så kände jag hur stark jag egentligen är.
Jag kan, jag vill och jag orkar tamejfan.
Jag fixar det här.
Och jag får bli arg.
Jag får.
Precis som jag får vara glad så får jag vara arg.
Det är en del av den jag är.
Nu när jag anses frisk från förlossningsdepressionen (vilket tog ett
år, precis som dom säger) så ska jag nu bara se till att göra slut på
diagnosen jag fick.
Den ska bort.
Och nog ser jag hur möjligt det faktiskt är.
Nu jävlar!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett spår efter dig..