Jag skrev ett inlägg.
Ett långt.
Om självhat, ångest, felmedicinering, skrik, gråt, 1177, mat som blev
kall mat, gnäll och om viljan att dö.
Om monstret, paniken, feber, om besvikelse, härliga semesterdagar,
prestationsångest och om hur det känns att vara mindre viktig.
Om ilska, sorg, om att känna sig värdelös och sobril. Och en sobril till.
Det försvann.
Ut i tomma intet.
Då blev jag sådär hopplöst arg.
Igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett spår efter dig..