Idag är det ett år sen den hemska dagen, den som hemsöker mig.
För ett år sen stod jag i köket på Kyrkogatan och diskade efter lunchen.
Plötsligt blev det jävligt tyst.
Jag gick in i vardagsrummet och där står hon.
I fönstret.
Hon hade lyckats få upp det.
Det var ju knappt att S och jag fick upp dom där jävla fönstren.
"Tänk om.." ekar i huvudet på mig än och förbjuder mig att bli arg på henne.
Hon kunde ju ha varit död.