Längtar till hösten när medicinering och terapi förhoppningsvis får ett slut.
Igår kändes det mest som om jag slösade på min terapeuts tid, att jag
var i vägen.
Kanske finns det någon annan som behöver hennes tid och kunskap mer än jag?
När jag mår bra så känns det inte särskilt meningsfullt, men det
betyder ju också att jag har kommit en bra bit på min resa mot
Välmåendeland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett spår efter dig..