..inte vet väl jag!

I början av veckan var vi uppe på specialmödravården för att gå
igenom förlossningen tillsammans med en läkare.
Jag har ju inte vågat läsa Pelles journaler men det visade sig att det
inte fanns så mycket att gå igenom.
Förlossningen gick ju så vansinnigt fort.
För fort.
För fort, utan kontroll, med en stor oro för lilla Bosse som skulle
väga cirka två kilo, med grymma och läskiga hallucinationer, utan
bedövning och med en smärta utan dess like och näst intill ingen tid
till återhämtning mellan värkarna.
För mig var det en mardrömsförlossning.
Rent medicinskt var den perfekt.
Jävligt snabb, men perfekt.
I morgon ska jag prata om den igen, med min psykolog.
Det ska bearbetas.
Jag vill fly.
Bara skita i det. Låtsas som det aldrig hände.