Vilken natt!
Eller morgon, för det var i morse jag hann drömma detta.
Jag födde Bosse, som var en Bosselina och det var faster Sandra som
förlöste mig.
Bosselina var en mycket liten bebis med klumpfot men oj så söt hon var.
Sen åkte vi till Syrien för att överlämna moderkakan.
Just den här moderkakan kunde nämligen göra det Kofi Anan inte kunde.
Sen är det luddigt.
Men jag är trött, för att föda en bebis och dra till ett krigshärjat
land, allt på en timme, kan ju inte resultera i annat än trötthet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett spår efter dig..