Förkyld och dan och hostig som få och ingen mat att tala om i magen (jag har haft svårt att äta idag eftersom min nervositet för att ha H på dagis yttrar sig i stress som i sin tur yttrar sig i att jag inte äter som i sin tur..) tog jag tag i kragen ordentligt och stapplade iväg till träningslokalen.
Satan i gatan vad nöjd jag är nu efteråt.
Än så länge ingen hjärtmuskelinflammation och jag mår fasen bättre nu än innan.
Tack Kusin L för att du är en sån härlig inspiratör!
I morgon vankas det en timma på cykeln med Herr Rubin.
Vart ska det sluta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett spår efter dig..