Idag hann jag få till två tuffa träningspass mellan alla skolarbeten, grupparbeten och festkommittéuppdrag. I det sista stånkade jag "åååh vad trött jag ääär!" så ofta att Jennie säkert kräktes av irritation. Trots det hade jag gärna stannat en timme till eller två, för jag hade så mycket mer att ge, så mycket mer syra och smärta att uppleva och frustration att få ut. Nå, det hanns inte med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett spår efter dig..