9.4.14

Så jag ringde.
I ett ögonblick av styrka och insikt ringde jag för att få veta att Biggan fortfarande inte är tillbaka och att man tar upp mig på morgondagens konferens.
"Hur mår du då?" undrade sköterskan i luren.
"Ja, alltså, inte så bra. Jag är så himla arg igen. Och ledsen. Jag gråter mycket. Men jag är mest arg och det går ut över min familj.."
Där bröts min röst och jag gav ifrån mig ett fånigt leende som ett försök att inte börja lipa.
Det misslyckades.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Lämna gärna ett spår efter dig..