"Vi mår fint!"

Många onödiga bråk med fröken H, inskolning med Pojken.
Inget jobb och förmodligen lika mycket utgifter som inkomster.
Vill inte veta.
Min terapeut, min Heliga Birgitta, som inte (för tillfället) finns tillgänglig.
Trött.
För mycket av "jag klarar det här själv".
För mycket av det där jävla självhatet.
Jo visst, vi mår fint.
Vi som familj mår fint.
Men jag.
Inte så mycket.
Jag har bara idag haft två vidriga ångestattacker där för stunden den enda utvägen är att dö.
Det är så extremt.
Det är så långt ifrån den Jenny jag är och vill vara.
Det är skrämmande.
Men jag har ju Dig min kära S.
Dig, som jag kan berätta för och slänga ur mig skit inför, gråta inför.
Till Dig kan jag säga att jag är så arg att jag vill göra illa mig själv.
Får jag det sagt så vill jag göra det lite mindre i alla fall.
Även om jag fortfarande kokar och vill slita mitt skinn i stycken.
Jag har Dig.
Snälla, stå ut med mig.