Jag blundar.
Det enda jag ser är vitt, vitt, vitt och en svart, tjock pil som pekar
rakt fram.
Jag öppnar ögonen, som för att starta om och provar att blunda igen.
Vitt.
Svart pil.
Vafan?!
En gång till.
Vart är alla mina tankar, bilder, känslor, listor, minnen och måsten?
Allt det där som jag har på näthinnan vanligtvis när jag blundar.
Vart är dom?
Blir för en kort sekund lite orolig.
Har min hjärna startat om totalt?
Tar den en paus?
Är det på väg att bli för mycket igen?
Jag har börjat ordna, sortera och skapa listor igen.
Det där som jag gjorde alltför ofta innan Seraquelen för att det
skulle vara lugnt i huvudet och själen.
Är det bra?
Eller dåligt?
Vem är jag? Mitt riktiga jag?
Börjar jag bli förvirrad också?
Ska blunda igen.
Den här gången ska jag acceptera det vita och den svarta pilen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett spår efter dig..