När S lyfte upp henne från golvet var det blod överallt, i munnen, i hennes ansikte, det rann från näsan.
Vi blev lite, lite panikslagna.
Hon hade ju aldrig slagit sig så illa förut. Vi konstaterade i alla fall att det var från näsan.
Efter lunch började hon blöda igen, från munnen.
Sen fortsatte det.
Både från munnen och från näsan.
Nu, två samtal senare, ett med rådgivningen och ett med vår barnmorska så känns allt lite lugnare.
Hon sover och vi har kikat i hennes mun.
Ett stort jack innanför överläppen förklarar allt blod.
Stackars, stackars liten. ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett spår efter dig..