..inte vet väl jag!

I går bröt jag träningen, mitt i.
Kroppen sa i från.
Jag tänkte att det kanske berodde på att jag var lite omotiverad och började tänka på alla såna där saker som gör mig arg, så jag skulle orka ta i lite.
Det funkade en halv minut, sen skrek kroppen NEEEEEEEEEJ!
Jaha.
Sur och helt tvärslut klev jag av cykeln, ringde Stefan och bad honom hämta mig.
När jag sen stod i duschen började mina fingrar domna bort.
Vad i?
Men det gick över.
Idag känns det lite bättre, dock med ett gigantiskt lock för höger öra, ett ömmande knä och en försäljning av lägenheten som ännu inte är klar.