När jag inte tränar så är jag ute och går med vagnen i snömodd och på oplogade vägar.
Och med snö piskandes i ansiktet.
Kändes så där just när jag var på väg till Oppeby, (speciellt i lasarettsbacken..) men när jag väl kom fram så fick jag ju så mycket kärlek av Hannas kusiner, så jag glömde det fortare än fortast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett spår efter dig..