Nu kommer det smygandes. Hoppet. Det är något som fladdrar till innanför mitt bröst. Jag har använt mig av viskmetoden sedan vi kom hem vid 17.30. Trots att jag bjudit på de chokladigaste av chokladiga chokladmunkar är mina barn lugna. De tittar på film och myser under varsin filt. Klara sitter i badrumspallen inne på toaletten och roar sig med telefonen.
Jag själv känner att jag trots allt har lite kontroll igen. Jag var på intervju idag. Jag har jävla mycket ruter i mig sa enhetschefen. "Om du har klarat resan hit med allt vad det har inneburit så kommer du inte ha några som helst problem att bli en underbar syrra! Jäkla massa ruter i dig!"
Jag känner det. Hoppet. Det fladdrar jätteskönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett spår efter dig..