17.2.17
Jag har inga hjältar kvar, så jag är inte den sista i mitt slag. Jag kan inte möta din blick en allra sista gång. Jag lämnar din kropp, där jag blivit fångad. Alldeles för länge. För allt gör så ont.
Varför trodde jag ens?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett spår efter dig..
Senaste inlägg
Äldre inlägg
Startsida
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett spår efter dig..