Att få känna mig stolt i all kaos. Klockan är alldeles för sent men jag måste ändå få sätta mig här i min soffa och dricka mitt te med de tända ljusen och ljudet av diskmaskinen som sällskap. Det tar alltid minst ett par timmar att få barnen i säng. Från att den första somnar på soffan till att den sista snusar tungt. Jag är glad ändå över att min kropp, mitt psyke och min hälsa inte kräver mycket mer än sex timmar sömn per natt. Jag är glad över att jag har min envishet och den ständiga kämparglöden. På något jävla vis verkar jag ändå lyckas med att klara allt. Precis allt jag har tagit mig för har jag klarat. Med blod, svett och tårar. Och kärlek och omtanke från mina barn, mina vänner och min familj. Mitt te är slut nu. Jag är tacksam. Tacksam över stunden och livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett spår efter dig..