26.2.16

Här ligger jag och håller en av världens bästa minimänniskor i handen. Hon babblar och babblar och sekunden senare blir hon knäpptyst och andas sådär tungt.
Livet är väl förjävla fint nästan jämt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Lämna gärna ett spår efter dig..