(För er som inte vet så gör det ont i hela kroppen, rent fysiskt alltså, att ha emotionell instabil personlighetsstörning. Sen gör det ont i hela själen. Så ont att det enda man vill göra är att slå, ha sönder eller spy. Det bästa är att jag nu vet att det inte är jag, utan min diagnos som gör att jag känner allt det här. Så då vet jag att det kommer gå över, att jag inte alltid, eller varje dag kommer känna och agera så. Det underlättar.)
Idag var fin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett spår efter dig..