Till mina barn

Förlåt mig, mina barn. Förlåt mig för att jag satt er till världen. Inte nog med att världen är lika hemsk som alldeles underbar, utan förlåt mig för att jag många gånger är otillräcklig.
Förlåt mig för att jag blir så rasande arg. Det är inte er det är fel på. Det är mig. Det är inte er jag är arg på. Det är mig. Förlåt mig för att jag inte kan hantera mina känslor. Förlåt mig för att jag uttrycker mina känslor på fel sätt. Förlåt att jag inte lindar in mina uttryckta känslor i bomull. Förlåt mig för ifall jag gör er till trasiga människor. Förlåt mig för alla gånger det hänt. Förlåt mig för alla gånger det kommer hända igen. Förlåt mig för den jag är. Jag hoppas dock att mina brister och mina styrkor, att mina nakna känslor och hur jag uttrycker dem kommer göra er till öppna, kärleksfulla och empatiska människor. Att ni genom det lär er att inte döma människor som mår dåligt, att ni lär er att det är okej att känna ALLA känslor.
Snälla, mina vackra, älskade, underbara barn. Förlåt mig. Jag gör verkligen mitt bästa.