Fyra timmar på förlossningen för att mäta Gittan (2600 g ca), göra en CTG-kurva som tar 20 minuter och träffa doktorn för besked om vart vi ska föda. Fyra timmar.
Nåväl. När vi kom hem bröt jag ihop. Jag tror att jag förtränger mina känslor av oro, för jag har inte tid och ork att ta itu med dem just nu. Känns som en skitrutten strategi egentligen, men den funkar ju. Tillfälligt. Överlevnadsstrategier kallas det. Dags att ta tag i levnadsstrategierna istället. Kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett spår efter dig..