..inte vet väl jag!

Dagarna liksom bara går. Man kör i 130, går upp, leker, städar, lagar mat, medlar, plockar, torkar, skriker, dricker kaffe, skäller, kramas, tvättar, uppmuntrar, tjatar, städar, plockar, lagar mat, servar med äppelbitar och riskakor, suckar, skrattar, viker tvätt, gosar, plockar.
Det är tydligen det här som är livet. Och det är, när man ser på det lite utifrån, väldans fint.
Man måste bara komma ihåg att andas.