13.11.13

Onsdag.
Jag är trött, tjurig. Jag är ledsen.
Ledsen över soppan.
Min ork är slut, jag kan inte tänka klart och när jag ska försöka
återberätta saker är det bara rörigt, utan sammanhang och jag missar
en massa viktigt.
Jag blir rädd.
Jag blir jätterädd för att det här ska vara mer än en dålig dag.
Som att jag går en konstant balansgång och om jag vinglar så ramlar
jag ner i det där mörkret igen.
Varje gång jag har en dålig dag känner jag så.
Jag blir livrädd.
Någonstans viskar mitt sunda förnuft, knappt hörbart, att det inte funkar så.
Jag önskar att mitt sunda förnuft hade lika stark och skrikig röst som
min fantastiska dotter.
Då hade den överröstat allt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Lämna gärna ett spår efter dig..