28.10.13

Jag andas. Jag njuter. Jag tänker tre sekunder längre och kommer
nästan alltid fram till att det inte är värt att bryta ihop eller
bryta ut för.
Det är barn det handlar om.
Barn som testar, lever, samsas och älskar.
Jag planerar även för kortare dagar på förskolan för Hanna.
Det är som en himmel som täckts av ovädersmoln och dessa skingrar sig.
Jag tror faktiskt att jag klarar det.

2 kommentarer:

  1. Det klarar du. För du klarar av allt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack min kära vän!
      Har ändrat hennes schema nu. :)

      Radera

Lämna gärna ett spår efter dig..