..inte vet väl jag!

Igår när vi var och kikade på Maya som hade sin allra första
fotbollsträning sa hon: "Jag kommer vara dåligast!"
Jösses vad jag fick flashbacks!
Varenda liten grej jag gav mig in på när jag var liten, oavsett om det
var fotboll, jazzdans, keyboardlektioner, 10-dans eller något annat
som jag glömt att jag gjort så hade jag ALLTID den största klumpen i
magen.
Jag trodde också alltid att jag skulle bara sämst, och jag gav ofta
upp för att jag inte kunde tillräckligt mycket redan från början.
Sen blev jag aldrig särskilt bra på något utom på att sjunga.
Fotbollen fixade jag för att jag var skapligt snabb, men att föra en
boll mellan fötterna var jag då verkligen ingen hejare på. Och dansen
ska vi inte tala om, i allafall inte jazzdansen som jag gav upp efter
två besök.
Keyboardkursen blev jag alltid skjutsad till, och hade ont i magen över.
Antagligen för att jag var ensammast i världen bland en massa äldre
ungdomar och för att jag inte fattade ett jävla dugg av noter, vilket
jag knappt gör än idag, trots tre år på musikestetiska.
Tänk om man inte alltid hade sett på allt som en tävling, att man
måste vara bäst och kunna mest.
Tänk om man bara hade lattjat, som man ska som barn, ända fram tills
man fyllt typ nitton och flyttat hemifrån.
Tänk om man bara hade lekt och haft roligt.
Fan att allt alltid ska vara på så blodigt allvar.