Nu har jag daltat färdigt

I torsdags hörde min granne av sig via facebook och sa att dom på
lördag, igår, skulle ha fest och att musik kommer att spelas till
midnatt.
Det är inte okej att spela musik fram till midnatt, men okej, låt gå
för den här gången, det var ju trots allt några veckor sen sist.
I våran brevväxling säger grannen att vi får stå ut och att dom ska
försöka dämpa sig efter klockan tjugotvå och att dom faktiskt försökt
att inte ha fester så ofta.
Som om det vore ett tvång att ha fester.
Nåväl.
Jag tackar för att dom sagt till innan, för att visa någon slags god
vilja och hoppas sen på det bästa.
Klockan 23, efter melodifestivalen, sätter det igång.
Jag var nästan stolt där en stund över att dom lyckats ha fest på en
jävligt schysst nivå, så pass att jag idag tänkt tacka dom för den
respekt dom visat.
Jag misstog mig.
Efter att jag hört bland annat Sean Banan tre gånger, Magnus Uggla och
Swedish Housmaffia på högsta volym skrev jag till honom, kvart i
midnatt, att nu räcker det.
Sen tar det ju ytterligare tjugo minuter för alla att ta sig ut i
trappen, med öppen dörr, det tjoas och härjas och med våra
papperstunna väggar och dörrae så låter även det som om dom står i
våran hall.
Nu får vi äntligen sova!
Men nej.
Klockan tre vaknar jag.
Av musik.
Jaha, efterfest också minsann.
Hur fan vågar ni?!
Klockan är över fyra när jag till slut somnar om.
Vad är det för fel på er, grannar?
Vad i hela friden är det ni har så jävla svårt att fatta?
Jag har daltat klart nu.
No more mr nice guy.
No more.