Jag trodde faktiskt att han var död

Idag har jag inte känt några fosterrörelser.
Detta efter att Bosse och jag i tre veckor haft stenrutin.
Dagligen.
Jag blev panikslagen, drog från jobbet två timmar tidigare, fick med
mig min finaste Christine till förlossningen där ett ultraljud visade
att Bosse måste ha sovit hela dagen.
Med ryggen utåt, vilket gör att man inte känner lika mycket.
Där låg han, med det lilla hjärtat slående med hundratrettiosju slag i
minuten och hickade i sömnen.
Allt var bra.
Tack.
Tack alla.