På vägen hem till mamma och pappa svängde jag in på kyrkogården och hälsade på Hannas farfar, min farfar och morfar.
Tror fasen jag var helt ensam.
I öronen hade jag den här låten på högsta volym vilket gjorde besöket alldeles fantastiskt på ett lustigt sätt.
Hanna är trött för hon mår inte så bra, jag sitter alltså här i stort sett allena då herrn i huset är på teaterjippo med jobbet.
Det är faktiskt inget vidare skoj att titta på Vem vet mest själv. Man har liksom ingen att tävla med och mot eller ingen som klappar en på axeln när man kan en svår frågjävel.
Vill aldrig vara ensam.
Gnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett spår efter dig..