Jag behövde det för att tänka.
Inte göra något dumt.
Och komma fram till något.
Det enda jag har kommit fram till är att jag inte vill lägga ner min blogg.
Jag var på vippen att hänga ut någon.
En person som har stört sig på mig länge, som jag inte vet vad det är för ont jag gjort henne.
Jag ville bara spy ur mig allt, kanske inte nämna namn, men då jag vet att hon besöker denna sida, så visste jag att hon skulle känna igen sig med en gång och då kanske jag skulle ha gjort situationen värre.
Om den nu kan bli det.
För bra mår jag inte.
Nu har jag bjudit in er, ni som jag känner att jag kan lita på i det här.
Ni som inte tar illa upp, blir arga eller ledsna.
Tack för att ni fortfarande vill.
Många kramar.
kram
SvaraRadera