Hade det inte varit för att jag inte vet vad det är för sunkiga jävla knarkare han har på besök och för att vår barnvagn står nere i trappen så hade jag gått ner redan när jag låg klarvaken och störde mig på skiten.
Men jag somnade och vaknade sedan 07.30, klädde på mig och med bestämda steg gick jag ner för trappan och ringde på hans dörr.
Hårt och koncist ringde jag på dörren två gånger.
Till sist kom han och öppnade.
God morgon, sa jag. Jag tycker att du kan vakna nu, för du har hållit mig vaken halva natten.
Han kunde inte se mig i ögonen när han slänger ur sig alla skitord han tror att jag vill höra, men jag förklarar för idioten att det inte är okej och att jag är trött på att dalta med honom och att vi kommer ta det längre den här gången.
Man sköter sig, dag som natt när man bor i ett hus med flera andra.
"Är det bara musiken som stör?"
Tydligen så har han fattat att den stör, men gör inget för att göra oss nöjda.
"När det är tyst i huset så hör jag varenda jävla ord ni säger." förklarade jag.
Jag var trött, nyväckt, hade inte sovit, men mest av allt var jag sur så jag stirrade honom i ansiktet hela tiden vilket han verkade tycka var jättejobbigt.
Vi skulle ha ringt hans föräldrar idag samt gått över till ordföranden, men det blev aldrig så.
Men jag för dagbok och händer det något, minsta lilla, igen så ska han få veta att han lever.
Jävla mongo.
Jag vet att man inte ska ropa hej, men än så länge har det varit knäpptyst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett spår efter dig..