Proppvecka

Fast nä.
Den är inte propp.
Bara lite mer att tänka på än vanligt.
Jag tänkte starta veckan och måndagen med att försöka på något jävla vis lösa mitt vageliögatisnarttvåmander-problem.
Ringa vårdcentralen.
Salva?
Kniv?
Hinner det läka tills på lördag tro?
Eller får jag fortsätta på möhippetemat och komma i en sån där piratlapp för ögat?
Vi ska även hinna med att balkongöla med K och K, fika med fröken C, bröllopsbestyra lite och sen så klart gå på bröllop på lördag.
Sen är det ju det där med tajmingen för håret.
Det måste tvättas senast torsdag för att vara bra till på lördag, trästockarna måste smörjas med bus i dagarna två innan man törs visa om dom i en klänning.
Såna där småsaker, men ack så viktiga småsaker.
(Jag vet - helt korkat och värdelöst jävla dravel och helt stört ointressant för er..)
Och så var det kilona.
Svårt att loosa dom när man heter Jenny tydligen.
Eller snarare svårt att loosa dom om man inte ens försöker.
Men trots det så blev jag glad när jag ställde mig på vågen här om dagen.
Jag väger inte något på 60 längre.
Jag har nått delmålet, 50+.
(vilket kan betyda 60- men jag är lika glad ändå!)
Sen har jag sån otrolig ångest för lördag när vi ska lämna bort Hanna Banan.
Hon är så otroligt mammig just nu.
Hur i allsindar ska det gå??
Gladlängt strösslat med ångest.
Ångest indränkt i gladlängt.