Man får inte ge upp

I går tog jag mig ner på staden.
Med ett paraply i högsta hugg i ena handen och en vagn i den andra, men en liten Hanna i som inte ville ligga under regnskyddet.
Men jag kom i tid.
Minsann.
Jag skulle fika med "mammagruppen" klockan 10.00 på Birgers.
Klockan blev kvart över.
Där satt jag med min kopp kaffe, ensam.
(jag som dessutom slutat dricka kaffe - varför köpte jag en kaffe för 18 spänn??)
Det är väl okej att vara sen, de är ju småbarnsföräldrar.
Då får man.
Men klockan blev 10.30 och då lämnade jag mitt äckliga kaffe och gick där ifrån.
Hem igen.
I regnet.
Jag tog mig en avstickare in till fröken C för att klaga lite, berätta om hur flickorna hade lämnat mig i sticket.
Någonstans vid Allhelgona Kyrka slog det mig.
Inte fan är det den 26:e idag.
Röv.
Så jag gjorde ett nytt försök i förmiddags, slapp dock regnet idag.
Och ser man på - när jag kommer in på Birgers sitter dom där - flickorna!
Skam den som ger sig.