Påkörd

Idag blev jag påkörd när jag var ute och gick.
Eller, påkörd, det låter så drastiskt.
Men jag blev ju det.
Han körde ju faktiskt på mig.
Gubben.
Med bilen.
Så.
Jag har alltså blivit påkörd.
Allt gick bra, jag har inte skadat mig eller något och Hanna mår fint.
Jag blev bara otroligt chockad.
Och är det fortfarande.
Jag skulle gå över på övergångsstället vid Rhodos på väster.
På andra sidan gatan stod en cyklist och väntade på att få cykla över.
Gubben i bilen stannade.
För cyklisten.
Jag och cyklisten började röra på oss samtidigt, men när cyklisten åkt förbi gubben i bilen så började han rulla..
Han såg mig inte och körde på mig från sidan in i min höft och jag bankade på huven och skrek "Men herre gud!"
Jag blev sjukt chockad och började hyperventilera.
Killarna på Rhodos kom ut och med ett glas vatten och kollade läget och jag bara grät.
När jag lugnat mig började jag gå vidare och då kom gubben som kört på mig springandes och ville se hur allt gått.
Jag sa åt honom att släppa det då allt gått bra, han var helt skärrad.
När jag ringde S för att berätta så sa han åt mig att gå försiktigt.
Jag blev fan arg.
Jag går ju för i helvete försiktigt.
Jag ser mig för åt alla håll hur många gånger som helst och stannar flera meter från vägen.
Men vad hjälper det när de inte ser mig?!
Kan inte sluta tänka på vad som skulle kunna ha hänt om det var vagnen han kört in i.
Nu tycker jag dessutom synd om gubben i bilen..
Om ni i framtiden hör talas om en tjej med en grå barnvagn som står vid ett övergångställe och som aldrig kommer över så kan det vara jag.
PoK från en fortfarande chockad J