Nu har jag funderat igen.
I natt när jag skulle försöka somna funderade jag.
På döden.
På livet.
Jag är verkligen dödsrädd för döden dödsrädd för att dö.
Jag är vettskrämd över livets framfart.
Jag ser hur jag bara på de fyra åren jag har hängt med finaste S har förändrats, blivit äldre.
Både rent fysiskt men också i sinnet.
Jag är lite rädd för att Hanna ska bli stor, det innebär ju att jag blir äldre.
Jag är rädd för hur allt förändras.
Jag var van vid att känna mig som en kossa och att hela tiden ha amningskupor redo i högsta hugg.
Men nu är det slut på det.
Allt förändras.
Jag förändras.
Kanske inte jättedrastiskt, men ändå.
Jag vill att allting bara ska få vara.
I alle fall en stund.
Allt går så fort.
Jag vill inte bli äldre, jag vill inte dö.
(Hur jag än skriver det här inlägget får jag inte ut det jag menar. Inte riktigt. Helt värdelöst. Fan.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett spår efter dig..