Jag har verkligen inget att säga längre.
Inget.
Jag är full av känslor, men så tom på ord.
Inte har jag orkat mig ut heller.
Det börjar kännas som om det kvittar.
Jag vill inte att det ska kvitta, men jag orkar inte vara SÅ arg, SÅ ledsen och bry mig SÅ mycket.
Jag orkar verkligen inte det.
Man blir ju fan helt slut!
Jag tänkte försöka komma till ro och liksom acceptera.
Sen kan jag gå vidare.
Jag tar mina första stolta steg i morgon, för i morgon blir Hanna fyra månader och dessutom har S och jag varit tillsammans i fyra år och förlovade i två.
Men det är i morgon det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett spår efter dig..