Bittert, surt och tråkmånsigt

Det är fest i huset och jag sitter med min kopp kaffe och önskar lite, lite att vi också kunnat dricka öl och föra ett jävla liv.
Men nej.
Istället har jag gått och blitt en sån där jävla tjurkärring, bitterfitta och tråkmåns som irriterar sig över grannens dunka-dunkamusik redan klockan 19 en fredagskväll.
Tjugiåtte år gammal stör jag mig på ungdomen när jag tredje gången för kvällen försöker natta min lilla bebis.
Det finns två anledningar till mitt mutter, tillåt mig;
1) Jag har efter klockan 22 vardag som helg bland annat fått höja på min TV för att grannens musik överröstar. Det är inte allt, men ni som vanligtvis läser min blogg vet ju vid det här laget hur vår granne beter sig och vad jag tycker om honom.
2) Jag skulle önska att jag själv satt på balkongen med en öl, cigg och sommarkvällens ljumma vind smekandes över kinden och låta grym musik pumpa ur högtalarna så hela kvarteret kunde höra.
Japp.
Så är det.