I morgon är det den 9 april.
Som jag har bävat för den dagen.
Morfars begravning.
Jag som har låtsats som om han fortfarande lever och befinner sig i huset i Bryngelstorp, fikar på Cecil och att vi - precis som förr - inte ses så ofta.
Men så är det inte.
I morgon ska vi på hans begravning och vi ska träffa släktingar.
Ledsna släktingar.
Jag är rädd för min egen reaktion.
Har inte låtit mig känna än.
Kanske kommer allt i morgon.
Jag bävar.
jag usch stackars det är hemskt med begravning. speciellt skevt jobbigt blir det ju när man haft en knepig relation oxå...alla dessa tankar och funderingar... men de mattas av, allt eftersom tiden går. och går till slut över. har jag märkt. tänker på dig/ kramar
SvaraRaderaJag hoppas du har rätt min vän! ♥
SvaraRadera