Kortslutning inom kort

Jag funderar ofta.
Jag funderar mycket.
Ofta och mycket och egentligen mest hela tiden.
Så funderar jag.
Just nu upptas mina tankar av hur folk är och gör, hur jag själv reagerar, hur jag tänker kring hur jag reagerar, hur jag skulle vilja reagera istället för hur jag gör.
Jag funderar för mycket.
Kanske överanalyserar jag också en aning.
Jag vrider och vänder, skakar och klämmer.
Sen vrider och vänder jag lite till.
Och sen lite till.
Inte undra på att magsåret och det dåliga samvetet bor och att jag alltid och hela tiden nojar över om jag sagt eller gjort något dumt, om jag är omtyckt trots att jag sa si eller kanske så..
Jag vrider och vänder.
Jag vill ju bara att ni ska tycka om mig.
Tycka om mig för den jag är.
Men jag är inte alltid den jag är när jag vrider och vänder på mig själv för att jag vill tyckas om.
Jag säger inte alltid vad jag tycker då, eller vad jag känner utan lider lite grann i det tysta och hoppas på att ni ska tycka om mig i alla fall.
Eller kanske just därför.
Jag funderar för mycket.
Jag ältar.
Jag vrider.
Jag vänder.
Sen gör jag det igen.
Och igen.
Jag överanalyserar, känner och tänker för mycket.
Jag vill ju bara att ni ska tycka om mig.
Trots att jag är som jag är och gör som jag gör.