Pappa ringde och väckte mig.
Han sa att det nu kan handla om dagar, kanske timmar.
Hanna sover fortfarande i sin säng och jag sitter här och får lite ont i hjärtat varje gång hon gnyr där inne i sovrummet. Jobbar hårt för att inte springa in och titta varje gång.
I snart en veckas tid har jag, oftast på eftermiddagen, blivit yr i huvudet.
Inte så att jag mår illa, men det är svårt att fokusera och ibland kan jag se lite suddigt.
Just nu är det så och mannen min bannar mig för att jag inte dricker vatten.
Kanske bäst att inta köket för en hink med det kalla friska som vi har i kranen.
Om två timmar ska vi till BVC för att väga och mäta H igen.
Det är lite nervöst, tänk om hon inte gått upp i vikt som hon ska, då är det liksom mitt fel..
Håll tummen.
Puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett spår efter dig..