De snackas om någon slags tredagarsdepression.
Om man var nöjd över att man missade den, men får en liten släng av den på den sjätte dagen, räknas den då liksom..?
Jag är så lycklig för att jag har allt här i världen jag kan önska mig samtidigt som jag är så rysligt rädd för att förlora det.
Vet inte vart jag ska göra av alla de känslor som bubblar, nej inte bubblar, de "vulkanutbrottar" ur mig.
Vad gör man med allt man känner?
Vad gör man?
Ut med det bara!! Skratta, gråt, skrik, var glad, var orolig, var rädd, var stolt!!
SvaraRaderaVar Jenny!!
Du fixar ju allt...
Tack! Nu börjar jag fan böla igen...
SvaraRaderaFörlåt men jag tänker inte skriva några "snälla" ord, bara sanningen.
SvaraRaderaJag tror inte på det där med vissadagars-depressioner.
Det du känner är känslan av att vara förälder! Trötthet, fullständig lycka, irritation, frustration och man är alltid livrädd för att förlora sina barn. Man måste bara försöka hitta en balans i det hela!
Jag bävar för tonårs-åren :S
Pözz på er!
Jag ber om ursäkt för ordvalet!
SvaraRaderaMed sanning så menar jag givetvis - Det är min personliga åsikt!
=)
Du har så rätt, så rätt.. ♥
SvaraRadera