Jag gör som vanligt och tänker för mycket

Jag fick en släng av depp.
Känner mig lite ledsen över att jag inte tog vara på de sista dagarna med Gunilla i magen.
Känner mig lite arg över att jag klagade så mycket över att jag var otymplig och hade ont.
Fick en känsla av att jag inte hängde med under förlossningen, att det på något konstigt vänster gick för fort.
Eller så är det bara en dimma på grund av all smärta.
Jag känner att jag vill göra det igen, liksom backa och vara mer medveten och närvarande i varje minut.
Allt går för fort och jag hinner inte med.



Kvällen innan det var dags att ta sig till förlossningen