"Vad dum du är!" sa min kära sambo när jag gav honom två julklappar i förmiddags.
Det var ju snällt sagt, sa jag.
Han menade ju inget illa, vi hade ju trots allt bestämt att vi inte skulle ge varandra någon klapp.
Det sket ju jag i.
Nåväl.
En stor del av min dag bestod av att försöka tackla allt vad hormoner heter, då tårar kom för allt och inget.
Kände mig mest missanpassad, missförstådd, o-omtyckt och ovälkommen.
De som till sist fick mig att må bra igen var mina små, älskade Prinsar Leon och Alvin.
Mina bästa! ♥
Nu sitter jag här och skulle egentligen bara vilja berätta in i minsta detalj alla känslor och tankar jag har haft under dagen, eller egentligen under flera dagar.
Men det skulle inte passa sig.
Vissa saker skäms man över att man känner och tycker, därför berättar man dessa enbart för någon eller några få utvalda.
Någon eller några som inte dömer, blir stötta eller ledsna.
Det skulle vara skönt att få skriva ner det dock.
Jag uttrycker mig bättre när jag skriver, får liksom med allt.
Men jag hoppar det.
Tack i alle fall för idag!
God Jul!
PoK
Men gumman!!!!
SvaraRaderaEndera så ringer du mig och spyr galla. För jag vet precis hur du känner dig!
Eller så tänk inte på det!
Alla vet, (eller ja, nästan alla ) vet hur det är att vara gravid eller kan relatera till det på ett eller annat sätt! Oavsett om man varit det själv, haft en fru, en mamma, en syster eller en vän.
Det bara är så där liksom!
Och om man dessutom är en känslomänniska innan.... ja då blir det juh liksom mycket mer tydligt!
Lite "surgalengnällargasgarvig"-Jenny får man ta om man vill ha Gunilla! =)
Puzz pårej gurkan!
Ja, man kanske får ta det.. Skönt att det inte är så långt kvar!
SvaraRaderaKram på dig!