Dan före dopparedan

Vi besökte BM i morse för att höra att allt ser så fint ut, blodvärdena ser bättre och bättre ut och magen växer.
Gunilla ligger fortfarande med skallen ner - vilket jag andas ut för - men har inte fixerat sig än.
Längtar dit, till fixeringen alltså.
Ska bli skönt att kunna andas som folk igen.
Efter det for vi och köpte lampor till bilen, men när de skulle bytas så visade det sig att dessa funkade - bara så där!
Det går fan spöken i vår bil.
Ge oss vår Volvo nu!
Nåväl, en kaffe hos svärmor, ett ljus tänt på svärfars grav och ett par saffransbullar hos mamma senare befann vi oss på Coop för att köpa smått och gott till kvällen, dyrt lyx.
Det blev dessutom -trots att ingen av oss gillar Bingo-Lotta - varsin bingolott.
Det hör liksom till.
Tyvärr.
Men vi får hoppas att det ger utdelning.
När som helst nu ska jag ta och påbörja köttbullarna och poppa en massa julmusik.
Jag har nämligen hela december haft en puttrande julstämning i hela kroppen, men jag tappade den någonstans här om dagen.
Så jävla lägligt då.
Nåväl, kanske att den kan ruskas fram på något vis..
Vi får se.
Kram på er!