Så hände det.
Jag skulle krama ur den där förbannade tepåsen och slant så hälften av teet hamnade på bordet, på mattan samt på mina smörgåsar.
Att en sådan liten incident kan få en att gråta i en kvart.
Hejdlöst.
Först blir jag vansinnig, river ut en rulle toapapper ur städskåpet så damsugaren trillar ut med en mindre smäll och stampar ut i vardagsrummet för att torka upp mitt te.
Sen bryter de lös.
Tårarna.
Känns som jag i nästan två veckors tid har byggt upp det här.
Därav psykbrytet.
Eller kanske inte.
Jag vet fan inte.
Eller så är det "bara" hormonerna.
Jag har nog ändå varit ganska så skonad den sista tiden, därav min reaktion.
Tråkigt bara att börja en annars bra lördag med ett psykbryt.
Vet du Jenny! Jag kan tycka att det är BRA med psykbryt. Nu är det klart att du kanske får det oftare än annars. MEN! Tänk vad härligt att du har den sidan där du kan känna så mycket och så starkt. Tänk vad många det är som inte får ut sina känslor och som alltid går i ett "må lagom bra" tillstånd när de egentligen skulle behöva vara skitarga eller skratta jättemycket vid tex ett ultraljud!;) Jag är likadan och jag tror man ska vara glad över det, livet blir mer levande då!
SvaraRaderaHåller för övrigt med om att känslan av att vakna en söndag morgon och vara pigg och inte bakis som många andra är underbar. Ja, jag är ju inte gravid, men känslan av att känna att kroppen mår bra pga en lugn kväll dagen innan är skön! Me like:). Jag har varit ute på promenad i solen och kylan och sitter nu med kaffekoppen redo att ta mig an skelettets delar på latin som jag ska kunna i morrn.. bahh. Önskar dig en härlig söndag! Kramkram Sandra
Du har ju så rätt Sandra, du har ju så rätt!
SvaraRaderaMånga kramar till dig!