Vill inte vara stor

Just nu vill jag bara vara liten igen och inte ha några bekymmer.
Jag vill ha mina rosa manchesterbyxor och min t-tröja med en panda på.
Jag vill att mamma borstar håret på mig och sätter upp det med en tygsnodd.
Jag vill leka med dockan Arne i min röda dockvagn ute på gården.
Jag vill spela burken, hajenpajen och hallihallå.
Jag vill att pappa sticker ut huvudet genom badrumsfönstret och ropar in oss för mat.
Jag vill att alla tuffa killar på gården ska gömma sig när pappa gör det.
Jag vill leka med mina Pollypockets och inte bry mig ett skit om vad pengar, återbetalningsskyldighet, lägenhet, föräldrapenning, räntor och amorteringar heter.
Jag vill jag bara vara liten igen och inte ha några bekymmer.
Är det för mycket begärt?