Men jag gör det ändå.
Tar saker ur sitt sammanhang.
Jag tycker nämligen att dessa rader poesi, skrivna av Joakim Berg så klart (vem annars?), är så fantastiska.
"Där tio kulspetsblå små siffror
skriker våga utan ord
Men ögonblicket glider undan
som skuggorna från små grå lätta moln."
"Och jag har letat som besatt
efter känslor som är försvunna
Och det har varit en lång, lång natt
men jag är glad att mina tårar
är behärskade och lugna ."
ur "Ensammast i Sverige"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett spår efter dig..