Så där ja!
Tack så mycket familjerna för att ni kom o pinade i er av vår stampiga tårta!
(att göra tårta är inte riktigt min grej ska ni veta..)
Efter massa pysslande, städande, bakande och piffande till Stefans födelsedag så sitter jag nu här.
Rastlös.
Deluxe.
Kände det direkt när våra familjer sagt adjö.
Måste göra något!
Det kliar i mig.
Tittade lite på tv, åt lite mat..
Försöker titta på Filip & Fredrik på 5:an nu, men jag tycker att dessa två dagispojkar bara är för mycket!
Sitter och får rysningar och känner mig väldigt obekväm..
Obekväm för deras skull.
Vad fan ska di va i New York o göra ett program för?
Fattar inte grejen.
Fattar bara inte.
Dessutom kliar det fortfarande..
Av rastlösheten alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett spår efter dig..